Dag 7 - Fyra minnen jag aldrig glömmer
1. Ett underbart minne jag har, är den näst sista sommarn jag hade Pieter. Han och Bombi gick uppe i skogshagen och dom fick komma in varje kväll. Så varenda gång jag gick upp dit vid kanske 7-8 tiden, så såg man dom aldrig för dom var en bit in i skogen. Men så fort jag ropade på Pieter så fick man höra ett högt gnägg till svar och sen kom han alltid travande eller galopperande i fullfart med bombi några meter bakom sig. Det låter säkert jättefjantigt, men alla som har en egen häst kan säkert förstå glädjen jag kände. Speciellt nu när jag inte har honom kvar, då har det blivit till ett jättefint minne som jag blir glad av.
Första bilden på mig och Pieter ♥
2. Ett annat minne jag aldrig kommer glömma är när jag och gabriella var ute och busade med Pieter i skogen. Vi ledde honom i träns med delta och grimskaft, och när vi precis skulle vända och gå hem igen efter lite bus så kastade han sig iväg, och jag tappade givetvis grimmskaftet, och där var vi en ponny mindre. Pieter galopperade hem mot stallet i fullfart och jag och gabb kutade efter, har aldrig sprungit så fort! Men som tur var gick allt bra och när vi kom till stallet stog han där utanför och såg sååå oskyldig ut! Busponny.
♥
3. Haha, har ett väldigt roligt minne också. Det var såhär att jag och hanna jibbefors skulle cykla hem ifrån stallet en varm sommardag, och så är det ju såhär att det är en väääldigt brant backe ungefär halvägs hem. Hanna var duktig och började cykla uppåt medans jag stod längst ner och gnällde om att det var jobbigt. Sen börjar jag leda cykeln uppåt iallafall, och när jag är typ halvägs och Hanna är nästan uppe så ropar hon, "OJ, det ligger en orm här på vägen." Sen cykla hon förbi den, och där stod jag och vågade inte ta ett steg och visste inte hur jag skulle bära mig åt. Tillslut samlade jag mod iallafall och sprang fort som fan uppför hela backen med cykeln, och när jag kommer upp till Hanna på toppen säger hon: "Men alltså, den var ju död." Hahaha!
Gosig sommarbild på mig och Hanna!
4. Och ja, ett fjärde minne då. Får nog säga när jag red Razzel för allra första gången. Visste ju då att om allt gick bra och jag klarade av honom så skulle vi köpa honom. Så det var en väldigt speciell känsla att sitta upp på honom för första gången!
Rätt ny bild på mig och Razzel.
Kommentarer
Trackback
